right type of mood
trillade över en låt från -95, right type of mood med herbie. konstaterade att jag var 11 år när den kom och jörgen var 21 år. jag visade hur det troligtvis såg ut när jag dansade till den på disco i sporthallen i lugnvik, kanske hade syrran sprejat upp min lugg (?! ) vilket jag samtidigt försökte illustrera. jörgen visade ett förmodat tidsenligt smakprov på något av sina krogmoves, månne tidigare bevittnat på levinska eller källan när det begav sig. även om det hann passera ytterligare ett par år efter herbies one hit wonder, innan vi skulle träffas den där kvällen på Marité, är det ändå svårt att tro det faktiskt skedde på just ett dansgolv. vi borde rimligtvis ha skrämt iväg varandra. jag är glad att vi inte gjorde det.
här är vi nu, snart 12 år senare, och jag är lyckligare än någonsin...
holism
helheten är större än summan av delarna
det är något jag alltid hört i positiv bemärkelse
jag trodde aldrig att jag skulle träffa en sportkille
närmare bestämt en lagsportskille
det har med detta att göra
på planen är det nog i positiv bemärkelse
som helheten är mer än summan av delarna
ni vet
TEAM = Together Everyone Achieves More
och så vidare
men utanför planen är less more
jag tänker på killar i grupp i allmänhet
sportkillar i grupp i synnerhet
jag tänker på trudeluttpruttar följt av Beavis&Buttheadskratt
och inte minst tänker jag på kissbomber
att helheten är något mer än summan av delarna
kan vara positivt
men inte alltid
killar i grupp kan vara som att blanda varje färg på paletten
tills allt som återstår är en mindre angenäm sörja
det kan vara så
men det behöver inte vara så
. . .
min älskade farmor
du var socialdemokrat
du hörde kyrkan till
och du handlade på Konsum
du gjorde världens godaste köttbullar
och bullade upp med många sorters kakor
du sa alltid åt oss att ta mer
du bjöd på kaffe i dina blommiga koppar
svagt kaffe gjorde dej ängslig
och du spådde i min sump
när jag dricker sockerdricka så tänker jag ibland på dej
så många gånger vi suttit vid ditt bord
ätit och fikat
pratat och umgåtts
och skrapat lotter
du skötte dina blommor så fint
pelargon, amaryllis, petunia
och du såg på tv i din fåtölj
du gav Kicki mandel och solrosfrön
du krattade dina mattfransar
och du sa kolossalt, förjotat och hallegosingen
du sa aldrig att du älskade mej
men aldrig har jag tvivlat på att du gjorde det
du vinkade alltid först i dörren när vi gick
och sedan från balkongen när vi åkte iväg
många gånger hann jag tänka
att det kanske var sista gången jag såg dej
jag brukade säga att du hade krut i dina ådror
att du var en krutgumma
då skrattade du
du blev 100 år
du tycke själv att det var ganska häftigt
jag var så stolt över dej
och kommer alltid att vara
jag var ditt yngsta barnbarn
och du var min farmor
världens bästa farmor
du sa en gång att
mötas och skiljas var livets gång,
skiljas och mötas hoppets sång
jag tänker på det nu
hälsa gärna på farmor
då ska jag bjuda dej på kaffe
i en blommig kopp
starkt, så att du inte blir ängslig
farmor
det som var du har trätt i vila
en skatt gömd djupt inom
aldrig mer ska jag nå den
minnen är det närmaste jag kommer
att vittja den skatt som är du
minnen likt en regnbåge vägen till dig
men aldrig ska den ta mig ända fram
en hägring är den skatt
gömd djupt inom
aldrig mer ska jag nå dig
gör om gör rätt
det handlade nog inte så mycket om dom blå gardinerna.
egentligen.
faktum är att jag redan hunnit vant mig vid färgen.
när solen sken in genom fönstret såg dom helt ok ut.
det handlade nog mer om att tvingas glo på sitt misstag varje dag.
så därför har köpt och bytt gardiner för andra gången inom en vecka.
snark.
gardiner är inte min grej, inte misstag heller.
one minute of fame
igår prydde jag lite otippat omslaget på en dagstidning.
nu kan jag titulera mej omslagsflicka.
check!
idag är jag gamla nyheter.
passerade en gårdagens tidning på gatan med min nuna på.
blöt, slängd, trampad på.
glömd.
.emilia.
87
jag kände hur hennes mjuka rumpa flöt ut längs sidan av min vad.
mina ögon var vidöppna och detta var inte en dröm.
"ursäkta, förlåt" sa damen som i godan ro länge satt kvar och stökade med sitt.
ursäktad eller inte.
oavsett, insåg jag att jag skulle ligga vaken långt tidigare än planerat.
för att stilla min irritation tänkte jag att hon nog verkligen behövde sitta på min sängkant,
kl 05.20.
det är svårt att vara en god och förstående människa den tiden på morgonen.
tåget fortsatte fort norrut på sin räls, medan mina tankar sömndruckna skenade iväg.
god morgon tänkte jag. om det nu var en god morgon.
dagens lunch
så hamnade jag bredvid henne, lunchens sista minuter spenderade vi ensamma vid bordet.
tidigare hade vi bara bytt namn och vänliga leenden i korridoren veckorna som gått.
en kvart senare var jag införstådd i viktiga händelser i hennes liv, vägar hon gått,
betydelsefulla val hon gjort, farhågor, längtan och önskningar inför framtiden.
innan denna kvart var till ända hade jag också hunnit säga att jag älskade henne.
på finska.
ett av många underbara möten där en person får chans att blomma ut
i ens egna uppfattning om henne
bara för att man tar sig lite tid tillsammans.
minnet
jag vill markera. och deleta.
markera och spara för alltid. och en back-up.
markera, kopiera, klippa ut och klistra in.
ett minnets kollage över livet.
en underbar glömska. underbara minnen.
sålla. markera och flytta till papperskorgen.
sovra. vaska fram guldkorn.
markera, förstora, kopiera, klippa ut och klistra in.
om & om igen. och en back-up.
aldrig vill jag glömma. aldrig vill jag minnas allt.
artiga, opersonliga och utan synliga sömmar.
jag möts av
stora leenden, röda läppar, skinnhandskar, klackar, kjolar, kavajer och skarfs.
artiga och opersonliga.
jag synar dem misstänksamt med blicken,
säger hej och skyndar förbi.
jag tycker faktiskt att de är lite läskiga.
flygvärdinnorna.
artiga och opersonliga.
som robotar.
kanske är de robotar?
jag synar deras hud i jakt på en skarv, ett veck eller en söm,
något som skulle bekräfta att den finns där för att täcka metall där under.
jag spanar försiktigt,
rädd för att de ska förstå att jag är dem på spåren och göra mej till en av dem.
artiga, opersonliga och utan synliga sömmar.
thé kaffe kaffe thé kaffe
vissa bär ringar som vittnar om förlovning och vigsel.
lever de ett vanligt liv när de inte servar människor i luften?
eller är ringen kanske en listig detalj i deras täckmantel?
vad vet jag annat än att långsökta tankar gör långa resor lite mindre långsamma?!
hej då tack å hej fortsatt trevlig kväll hej då tack så mycket hej då
med huvudet före
- tycker du att det är kvinnligt att spotta?
frågar mannen menande efter ett långt utlägg om dagens ungdom
varpå jag vänder mina könskampstaggar utåt och svarar mannen med en motfråga
- tycker du att det är manligt att spotta?
vips har jag kastat mej in med huvudet före i en könskamp.
jag förstår inte varför att spotta skulle vara en aktivitet förbehållen mannen.
okej - att man har synpunkter om huruvida det är fräscht att spotta eller inte.
att tycka och dessutom försöka få medhåll från mej om att det,
läst mellan raderna,
skulle vara värre om en kvinna spottade – inte okej.
det är en tröttsam kamp att söka lätta på tyglarna kring det traditionellt manliga och kvinnliga.
om vi inte gör det. om vi låter oss matas, och ständigt matar unga
med förväntningar kring egenhändigt påhittande skillnader mellan killar och tjejer
så stöper vi dom sakta i samma gamla form och vi håller liv i uråldriga påhitt.
som att det vore manligt att spotta. och kvinnligt att inte göra det.
det kan tyckas vara hopplöst att ha en diskussion som denna med en man
vars byxor fladdrade av basen på michael jacksons konsert i göteborg 1988.
en man bland andra, i samma ålder,
vars idéer om manligt och kvinnligt sedan länge formats och befästs.
år 1988 - då tillhörde benen jag sprang på en liten flickas
och man kan lätt konstatera att tiden vi vuxit upp i säkert varit olik.
kanske därför en så till synes hopplös diskussion, men också därför så viktig.
jag tror att vi gör skillnad både i det stora och i det lilla.
om jag tigandes, nickandes håller med så är jag övertygad om att flickor,
som idag är burna på barns ben ,
om 30 år kommer att hamna i liknande diskussioner, med då gamla män.
jag hoppas att dom ska slippa det.
underbara oupptäckta
du kanske har sett henne eller honom. eller kanske inte.
du kanske har sett honom men inte förstått hans storhet.
hon som är fantastisk när ingen ser.
kanske vem som helst när han passerar på gatan – men unik i sin ensamhet.
hon är fantastisk på sin kammare med håret i en lös, romantisk knut.
medvetet, försöker han se omedvetet vardagsmysig ut i hemmets vrå.
dricker en kopp the i soffan, benen uppdragen, ett ljus tänt, eller flera.
hon sitter där och är underbar och bara väntar på att någon ska upptäcka henne.
han, som är underbar, väntar också.
om någon bara såg dem och förstod deras storhet.
blod
23 x 450 ml = 10 350 ml
så mycket blod har jag låtit tappa ur min arm på blodgivarcentralen genom åren
när man tänker på det är det som om jag låtit tömma min kropp på blod två gånger om.
med råge. totalt alltså.
det ganska häftigt att föreställa sig att det blodet har snurrat runt i en annan människas kropp.
undra i vems?
och undra vad som hänt som gjorde att de behövde mitt blod?
