katarinaaa

idag fick jag lyssna till ett fördoms- / okunkapsmaraton av rang.

det var ett gäng silvernackar som skenade ikapp.

ämnet för dagen var ”sådana där”
homos, homofiler, bisexuella, lesbianer och bögar.

alltså

personer som har en kuk och tänder på / förälskar sig i andra personer som också har en kuk,

personer som har en fitta och tänder på / förälskar sig i andra personer som också har en fitta,

eller, för all del, personer som tänder på och förälskar sig i en annan oavsett kön.

jag fick ta skydd, fördomarna haglade tätt.

hade en kille en ring på ett visst finger så signalerade han att han var gay.

någon menade att samtliga manliga programledare var gay,

och hon kim på tv verkade ju rätt ok ändå trots att hon var bi eller nåt.

skulle man som kille ta hål i örat så var det ju viktigt att inte ta hål i ”fel” öra,

för då var man ju också gay.   

jag kände inte att jag behövde fråga vilket öra som syftades på när det talades om ”fel” öra.

av diskussionen att döma var det uppenbart.

hjälp. tänk om någon skulle tro att man var gay!

en ring i ”fel” öra kan få vilken manlig homofob som helst att ligga sömnlös om natten
tvivlandes över sin egen sexualitet.

för det är ju ringen på fingret eller i örat som gör bögen. visst.

det är minst sagt tragiskt att höra bittra, ensamma, gamla kvinnor moralisera över andra kvinnors fysiska kärlek till varandra när vederbörande kanske inte känt en annan människas ömma smekning mot sin hud sedan den tid då man trodde att jorden var platt.

moralkakor serverade av någon, för vilken effleurage och petrisage endast är ett minne blott,

men för vilken andras aktiviteter i sänghalmen ändå är en het potatis.

tro nu inte att det var ett direkt uttalat hat från någon mot någon person eller grupp.

o nej.

jag tror att samtliga silvernackar kände sig tillräckligt open mind när det gällde homos.
herregud.
en hade till och med umgåtts med lesbianer (!) genom en gemensam bekant och tyckte inte längre att det kändes obekvämt i liknande sällskap.

fantastiskt.

jag måste ändå säga att det är komiskt att män som har sett sina bästa dagar passera för längesen fortfarande uttrycker en oro över att eventuellt få en klapp på stjärten av en annan man på krogen.

män som säkerligen löper större risk att få en meteorit i huvudet
än en kärleksfull klapp på stjärten av någon som helst,
man som kvinna.

jag blev dels road, men också rädd.

mest rädd av att höra någon prata om homosexuella som om de inte vore av denna värld. ständigt detta ”dom”.

detta ”dom” som egentligen är

ett ”oss”

ett ”vi”

ett ”jag”

ett ”du”

en ”syster”

en ”bror”

en ”kollega”

någons ”barn”

en ”kompis”

etc

fy fan. jag har sagt det förut men jag säger det igen. jag blir så trött.

om jag inte minns ”fel” så var det år 2010 jag skålade in senast ett nytt år stod för dörren
och jag trodde att dinosaurierna dött ut för längesen.

jag kan inte förstå hur kan någon vara främmande inför andra människor,
bara för att de besitter den finaste förmågan, att älska någon annan?

kanske vi alla vore bi, om vi bara vågade.

i våras kände jag ett sånt motstånd mot att lära mej något nytt.
usch. jag ville inte. hjärnan behövde vila.
min plan var att vila den mot en kratta i sommar,
vädra den med frisk luft varje dag
och minska trycket mot skallbenet med många läsfria dagar.

det var min plan och den har jag också hållit mej till.
men efter en fantastisk sommar är det snart dags igen.
dags att skaka liv i hjärnan och spraka igång synapserna.
men först en kort snooze till...