.emilia.


87

05.20 vaknade jag av att en mörk och korpulent dam satte sig på min sängkant med en duns.
jag kände hur hennes mjuka rumpa flöt ut längs sidan av min vad.
mina ögon var vidöppna och detta var inte en dröm.
"ursäkta, förlåt" sa damen som i godan ro länge satt kvar och stökade med sitt.
ursäktad eller inte.
oavsett, insåg jag att jag skulle ligga vaken långt tidigare än planerat.
för att stilla min irritation tänkte jag att hon nog verkligen behövde sitta på min sängkant,
kl 05.20.
det är svårt att vara en god och förstående människa den tiden på morgonen.
tåget fortsatte fort norrut på sin räls, medan mina tankar sömndruckna skenade iväg. 
 
god morgon tänkte jag. om det nu var en god morgon.