katarinaaa

hej välkommen välkommen hej välkommen

jag möts av
stora leenden, röda läppar, skinnhandskar, klackar, kjolar, kavajer och skarfs.

artiga och opersonliga.

jag synar dem misstänksamt med blicken,
säger hej och skyndar förbi.
jag tycker faktiskt att de är lite läskiga.
flygvärdinnorna.

artiga och opersonliga.
som robotar.
kanske är de robotar?

jag synar deras hud i jakt på en skarv, ett veck eller en söm,
något som skulle bekräfta att den finns där för att täcka metall där under.
jag spanar försiktigt,
rädd för att de ska förstå att jag är dem på spåren och göra mej till en av dem.

artiga, opersonliga och utan synliga sömmar.

thé kaffe kaffe thé kaffe

vissa bär ringar som vittnar om förlovning och vigsel.
lever de ett vanligt liv när de inte servar människor i luften?
eller är ringen kanske en listig detalj i deras täckmantel?

vad vet jag annat än att långsökta tankar gör långa resor lite mindre långsamma?!

hej då tack å hej fortsatt trevlig kväll hej då tack så mycket hej då