katarinaaa

har varit i sthlm i helgen.
jag jörgen å bettan hälsade på brorsis å karen.
för en norrlandsvan taus var det som att kastas i en stor kokande gryta.
från tåget direkt till tunnelbanan.

det rullade en röd text, bland andra, ropsten 8 min. ropsten 8 min. ropsten 8...

det var bara ett av alla intryck. utöver det så var det röster, snack, tunnelbanelukt, stilettklack, suset av ett inkommande, ett avgående. t-centralen. pling. dörrarna stängs. swish. nästa. 10 olika språk, cigarettfimpar, tempot.... pust.

ropsten 1 minut.
jag var redan matt. och det var bara början. 

men man vänjer sig ganska snabbt. till viss del i alla fall.
men jag känner mej aldrig som så mycket norrlänning som jag gör när jag är  i sthlm till exempel.
försöker hänga med i tempot.
försöker att inte gå in i folk på stan (är van vid svängrum)
har fattat att jag ska hålla mej till höger i rulltrapporna.
dom är tydligen två-filiga.
fattar man inte det, är man en idiot.
höger för slowmo, vänster för viktiga människor med ett liv.

intensivt. och roligt sammanfattar ganska bra den här helgen.
lite shopping. pablo fransico på china teatern. pub. djurgården. 
stan... mm.

myspys!