min älskade farmor
du var socialdemokrat
du hörde kyrkan till
och du handlade på Konsum
du gjorde världens godaste köttbullar
och bullade upp med många sorters kakor
du sa alltid åt oss att ta mer
du bjöd på kaffe i dina blommiga koppar
svagt kaffe gjorde dej ängslig
och du spådde i min sump
när jag dricker sockerdricka så tänker jag ibland på dej
så många gånger vi suttit vid ditt bord
ätit och fikat
pratat och umgåtts
och skrapat lotter
du skötte dina blommor så fint
pelargon, amaryllis, petunia
och du såg på tv i din fåtölj
du gav Kicki mandel och solrosfrön
du krattade dina mattfransar
och du sa kolossalt, förjotat och hallegosingen
du sa aldrig att du älskade mej
men aldrig har jag tvivlat på att du gjorde det
du vinkade alltid först i dörren när vi gick
och sedan från balkongen när vi åkte iväg
många gånger hann jag tänka
att det kanske var sista gången jag såg dej
jag brukade säga att du hade krut i dina ådror
att du var en krutgumma
då skrattade du
du blev 100 år
du tycke själv att det var ganska häftigt
jag var så stolt över dej
och kommer alltid att vara
jag var ditt yngsta barnbarn
och du var min farmor
världens bästa farmor
du sa en gång att
mötas och skiljas var livets gång,
skiljas och mötas hoppets sång
jag tänker på det nu
hälsa gärna på farmor
då ska jag bjuda dej på kaffe
i en blommig kopp
starkt, så att du inte blir ängslig