katarinaaa

när jag har suttit nere vid fyrisån och tittat på fiskmåsar
har jag undrat:

om fiskmåsar någonsin njuter av att flyga?

kan dom njuta av det när dom är mätta?
eller är livet ett enda långt frenetiskt stirrande,
en skrikig, hetsig, evighetsjakt efter något att äta?

appro på det

ikväll var jag på ett föredrag,
missbrukare i kostym, med fredrik ljung
en kille som missbrukat men inte gör det längre

vad har det med fiskmåsar att göra? 

han berättade att när han äntligen slutade med droger och alkohol
såg han livet som en enda lång grå tunnel
kryddan i hans liv hade under de senaste åren varit just droger och alkohol

så småning om började den här tunneln ta färg
när han hade varit ren några veckor
kom han på sig själv med att han längtad hem
efter att få fortsätta läsa en bok som han hade börjat med...
att kunna längta efter något annat än droger,
var något nytt när det varit hans prio 1,2 och 3 så väldigt länge

kanske är det så det är för en fiskmås
att mat är prio 1,2 och 3
blind av hunger, oförmögna att tänka på något annat?!

tänk att kunna njuta av något så till synes självklart som att läsa en bok,
eller som att flyga, (om man är en mås)
är något som kanske inte alls är självklart?!

tänk att alltid behöva vara på jakt för att ständigt
stilla samma hunger,
stilla samma beroende,
utan att någonsin kunna njuta av någonting annat

jag är glad att jag inte är missbrukare
jag tror inte att jag skulle vilja vara en fiskmås heller

nu ska jag njuta av att plocka upp tvätten