hjälp, jag håller på att bli en chokladkaka!!!?
en lätt febrig soffpotatis som jag, fastnade idag framför tv 3s "du blir vad du äter"
det var nästan att jag satte kexchokladen i luftstrupen när jag insåg att
-hjälp, jag håller på att bli en chokladkaka!!!?
nej riktigt så farligt var det inte, faktum är att jag toppade med lite jordnötsringar utan minsta dåliga samvete. varken fett eller socker fick mej att må dåligt där jag låg som en deg.
det som besvärade mej var snarare denna hemska människa anna skipper. usch. jag tror inte att det finns en älskvärd fläck hos henne. ögonen lyser av ondska. man ser hur hon njuter av att trycka ned alla lönnfeta männsiksor, kapa dom sakta men säkert vid fotknölarna. mwuaaahahhahahha!!!
jag tror inte alls att hon är särskilt intresserad av att hjälpa dom. det som intresserar är money, money, money.
när hon sedan måste krysta fram lite beröm i programmets slut och kanske till och med lyxa till det med en kram, så ser man hur hon lider inombords. det syns att hon har betalt för att kramas. annars skulle hon aldrig göra det. det ser ut som om hon är rädd att bli smittad av något. vadå? fettsmitta kanske?
nu ska jag sätta punkt här och gå till soffan, eller lättare sagt rulla, för det är väl det jordnötsringar gör?
det var nästan att jag satte kexchokladen i luftstrupen när jag insåg att
-hjälp, jag håller på att bli en chokladkaka!!!?
nej riktigt så farligt var det inte, faktum är att jag toppade med lite jordnötsringar utan minsta dåliga samvete. varken fett eller socker fick mej att må dåligt där jag låg som en deg.
det som besvärade mej var snarare denna hemska människa anna skipper. usch. jag tror inte att det finns en älskvärd fläck hos henne. ögonen lyser av ondska. man ser hur hon njuter av att trycka ned alla lönnfeta männsiksor, kapa dom sakta men säkert vid fotknölarna. mwuaaahahhahahha!!!
jag tror inte alls att hon är särskilt intresserad av att hjälpa dom. det som intresserar är money, money, money.
när hon sedan måste krysta fram lite beröm i programmets slut och kanske till och med lyxa till det med en kram, så ser man hur hon lider inombords. det syns att hon har betalt för att kramas. annars skulle hon aldrig göra det. det ser ut som om hon är rädd att bli smittad av något. vadå? fettsmitta kanske?
nu ska jag sätta punkt här och gå till soffan, eller lättare sagt rulla, för det är väl det jordnötsringar gör?
mitt liv i rosa
igår var det en fransk film på tv, mitt liv i rosa. jag hade hört talas om den förrut. den var verkligen bra. en annorlunda film som man till skillnad från många andra kommer att komma ihåg ett tag. den handlar om en sjuårig killes längtan efter att gifta sig med grannpojken. efter att han har blivit en tjej. han är fast besluten om detta, faktum är att det för honom förefaller helt naturligt... hans familj och omgivningen är inte lika förstående...
en skön annorlunda film helt enkelt.
annorlunda behöver dock inte alltid betyda att det är bra. det finns filmer, konstiga obegripliga som efterlämnar en med en konstig känsla efteråt. mullholland drive är en sån. jag såg den med brorsan på bio för några år sedan å så gick den på tv här om kvällen... efter en sån film kliar man sig i huvudet och undrar vad det var man missade eftersom att man inte fattade någonting. man känner sig lite dum. det är inte underhållning...
en skön annorlunda film helt enkelt.
annorlunda behöver dock inte alltid betyda att det är bra. det finns filmer, konstiga obegripliga som efterlämnar en med en konstig känsla efteråt. mullholland drive är en sån. jag såg den med brorsan på bio för några år sedan å så gick den på tv här om kvällen... efter en sån film kliar man sig i huvudet och undrar vad det var man missade eftersom att man inte fattade någonting. man känner sig lite dum. det är inte underhållning...
marginaler
idag tog anja pärsson guld i damernas super kombi. hon vann med 81 hundradelar före tvåan. 81 hundradelar. vad är det?
förra veckan krockade en kompis till mej med en lastbil. hon klarade sig bra. hon hade tur. hon hade kunnat dött. det är en skrämmande tanke. läste i aftonbladet igår om en kille i 20års åldern som också krockat med en lastbil. han avled dagen efter av sina skador. tänk om det hade varit min kompis. det känns fruktansvärt att ens försöka föreställa sig det. vad hade hänt om den största smällen hade tagit på förarsidan istället för passagerarsidan. en skillnad på en meter eller två
en meter. vad är det egentligen?
tänk hur små marginaler som kan göra skillnaden mellan guld, silver, brons eller en sista plats. skrämmande hur små marginaler som faktiskt kan skilja liv från död.
81 hundradelar, en meter kan vara allt...
förra veckan krockade en kompis till mej med en lastbil. hon klarade sig bra. hon hade tur. hon hade kunnat dött. det är en skrämmande tanke. läste i aftonbladet igår om en kille i 20års åldern som också krockat med en lastbil. han avled dagen efter av sina skador. tänk om det hade varit min kompis. det känns fruktansvärt att ens försöka föreställa sig det. vad hade hänt om den största smällen hade tagit på förarsidan istället för passagerarsidan. en skillnad på en meter eller två
en meter. vad är det egentligen?
tänk hur små marginaler som kan göra skillnaden mellan guld, silver, brons eller en sista plats. skrämmande hur små marginaler som faktiskt kan skilja liv från död.
81 hundradelar, en meter kan vara allt...
inte nog med...
mycket ska man höra innan öronen trillar av, och mycket ska man vara med. tror att jag har förbrukat en del tur idag... något som inte såg särskilt lovande ut visade sig bli bra. inte nog med bra heller, bättre än innan dessutom. jag höll andan tills jag hade det svart på vitt. helt otroligt.
som grädden på moset har jag fått berättat för mej idag att jag har stora tänder. inte nog med stora, dessutom för stora. att jobba på dagis är kanske inget uppåttjack för självförtroendet men ungarna är trots allt en hög sköna lirare.