katarinaaa

nu har även jag lämnat mina fotspår i sangis
fick några härliga dagar där, och nätter
kröp nämligen till sängs med min arbetsledare
bara det liksom
förrutom jobb så hann vi med ett julbord och en "sista-minuten" utomlands
närmare bestämt till finland. torneå. med siktet inställt på alko
sen blev det en blixtvisit på ikea i haparanda på vägen tillbaks

hem till östersund och vände på klacken för att åka norrut igen
jul i stugan
enligt planerna dök tomten upp även den här gången
julhelgen bjöd på alldeles för mycket mat, wii, korsord, pussel, fia med knuff,
umgåsar, någon promenad, film, fikon och massa mys 

igår vände jag och jörgen hem igen
efter en långlunch hos farmor i lycksele
världens godaste köttbullar

några mil från stan dök det upp ett erbjudande om middag å lite fest
med ett gäng härliga brudar
ett perfekt sätt att åter kasta sig in i civilisationen efter en vecka i vormträsk
sagt och gjort
hem, duscha, pudra näsan och iväg
blev en skön kväll som slutade på larrys
det var längesen vi kändes som en flock
men jag tror att vi lyckades rätt bra igår
och idag
mysfika

imorrn bär det iväg igen
för att fira nyår
till fjälls

gott nytt!!

har börjat i byggbranchen
tillfälligt
har lärt mej mycket
bland annat vad popnit är

popnit är lösningen på all världens problem
allt går att popnita bort

pop pop pop

imorrn drar jag till sangis
för att mysa med min man
och kanske eventuellt jobba lite

nu må jag packa

pop

var på friskis igår

när passet började
och musiken drog i gång
strömmade mikas, big girl (you are beautiful)
ur högtalarna

hmmm...
vet inte riktigt vad jag ska tycka om det låtvalet
ganska lustigt
komiskt

men svårt att hålla takten till,
om man inte har någon

ibland bara hoppar det en massa grodor ur munnen på en
munnen bokstavligen vräker ur sig saker som tanken skulle stoppat bara den hunnit

men ibland är det precis tvärt om. 
man överanalyserar
tänker och tänker om
formulerar och formulerar om
hejdar, lindar in, håller tillbaka
när det bästa kanske vore att låta munnen vara lite mer spontan

ta en sån enkel grej som ett "hej"

ska man hälsa eller inte på någon man känner igen men inte känner,
kanske bara känner till
till viss del
men hur stor del väger tillräckligt tungt för ett litet "hej"?
ett noga övervägande som ibland måste göras inom bråkdelen av en sekund
någon sa att det var en bra regel att hellre heja en gång för mycket än en för lite
men det kan vara lite både och
för om du då i ett obeslutsamt ögonblick hejar på någon som du efteråt känner att du inte borde hejat på
så är du fast!
då kan du inte bara sluta heja
för nästa gång era vägar möts förväntas, så klart, ett "hej"
hur många av oss är det inte som springer runt och hejar på någon
som man egentligen helst skulle slippa heja på,
men man känner sig tvungen bara för att man har gjort det tidigare?!
en ond cirkel
så en bra regel är att vara lite så där lagom otrevlig

hej hej, hemskt mycket hej

ett annat ord, ett vanligt svar på många frågor,
som vi spenderar så otroligt mycket tid att linda in är ordet "nej"

vi pratade om det här på jobbet i höstas,
varpå man kom till insikt hur man faktiskt använder sig av ordet
det är sällan man bara säger "nej"

man ska alltid utveckala det
när vi insåg det började vi öva på att bara säga "nej"
vilket inte var så bara
det där inlindandet, förklarandet sitter verkligen i ryggmärgen
man fick bita sig i läppen för att inte spinna vidare på "nejet"

-ska vi ta en fika imorrn?

-nej!

-smakade det gott?

-nej!

-skulle du kunna hjälpa mej med...bla bla bla...?

-nej!

anledningen till att man faktiskt spinner vidare , förklarar sig och lindar in
är så klart för att det låter lite trevligare
om man tex förklarar varför man inte vill/kan fika med kompisen eller något annat
men jag tror ändå att det är nyttigt att reflektera över detta,
just för att vi kanske inte alltid behöver förklara oss
kanske förklarar vi oss och lindar in saker och ting alldeles för ofta

ibland räcker det ganksa bra med ett "nej", bara.

nej!